Igår runt kl. 13 började katten slicka sig ovanligt mycket där nere och jag såg två små blöta pölar på mattan i vardagsrummet. Hon började också leta efter ett gömställe att föda i.
Jag skrev till Hanna som var på jobbet, och kunde åka och hämta upp henne. Det kändes skönt att vi kunde vara två då jag aldrig varit med om en kattförlossning tidigare. När vi kom tillbaka hem så hittade vi inte igen katten; hon hade gömt sig i en garderob i barnens rum.

Vi lyckades få ner Pucko-Bodil i en korg som vi lagt filtar i, men en efter stund så blev hon rastlös och gick runt för att hitta ett nytt gömställe.
Vid tretiden så började hon få ihållande värkar och nu trodde vi att det var dags, men icke.
Hon slickade sig mest hela tiden och det enda som fick henne att sluta var att vi klappade henne. Då la hon sig ner igen och krystade lite grann.

När klockan var 17 slutade hon nästan helt att krysta och hon var alldeles matt. Efter ett par timmar i det tillståndet ringde jag till veterinären på Djursjukhuset i Sundsvall och förklarade hur det låg till. Veterinären Oskar tyckte att vi kunde avvakta i några timmar och höra av oss igen om det inte hände något.
När klockan blev 23 ringde jag upp Oskar som sa att vi borde komma in med katten. Eftersom barnen var hemma så åkte jag upp själv.

Uppe på Djursjukhuset tog de först röntgenbilder. Det låg två stycken småttingar med benen nedåt i magen. Sedan tog de blodprov och kollade värden. Allt såg normalt ut. Pucko-Bodil var lite medtagen så hon fick vätskeersättning med dropp, och efter en stund sprutade Oskar in något medel som skulle få igång krystningarna igen. Tio minuter senare var det ingång och Pucko-Bodil blev väldigt orolig och försökte springa omkring så jag fick försöka hålla i henne eftersom hon hade dropp i armen. Hon blev stressad och arg på mig så hon bet mig i fingret och hoppade in under en stol i ena hörnet av rummet.
Sen tog det bara en minut så kom den första kattungen ut. Wow vilken härlig syn! Det var min första förlossning så det var väldigt stort att uppleva. Oskar satte en klämma runt navelsträngen och jag fick klippa av den.

En kvart senare kom Nr.2 ut. Jag blev sittande i världens längsta minut och bara stirrade på den lilla kroppen. Den rörde sig inte. Men i samma ögonblick som Oskar kom tillbaka in i rummet sprattlade den till. Puh!
Pucko-Bodil fortsatte att slicka rent den förstfödde så Oskar tog hand om den andre och torkade ren henne och sög bort slem ur näsa och svalg innan hon fick komma tillbaka till sin mamma.

En stund senare fick vi åka hem igen, nu med två nya familjemedlemmar.

Uppdaterat:

Här är kattungarna en dag gamla.