Snart går flyttlasset

Förra sommaren hittade vi torpet uppe i Erikslund och vi blev förstås överlyckliga, för vem vill inte ha ett eget ställe på landet?!
Huset som är byggt i början av sekelskiftet är alldeles lagom stort för oss, och tomten är generös nog för oss att i framtiden odla och ha lite djur. Eftersom det är ett äldre hus så är isoleringen inte den bästa, vilket vi märkte i vintras. Så nu när vi vet hur huset mår under de olika årstiderna har vi planerat för att fixa med det viktigaste så att vi kan bo där permanent. Vi flyttar äntligen dit där vi vill vara.
För min sambo blir det att komma tillbaka hem, och det känns tryggt med hennes fina familj som bor en bit bort.

Givetvis kommer jag att fortsätta med fotograferandet och Sundsvall kommer även i fortsättningen att se mig ränna runt med kameran runt halsen. Jag ser det som en utökad lekplats/arbetsplats där naturen och lugnet i Erikslund blir min primära inspirationskälla.

Från och med nu finns jag alltså tillgänglig som fotograf i Ånge med omnejd, men först ska jag snickra lite på huset.

 

En Helg I Erikslund

Japp!
Är det helg så måste man till torpet.
Första kvällen var det härliga moln på himlen, och med månen som lurades bakom träden, passade jag på att ta några bilder med lång slutartid.
Dagen efter letade vi rätt på ett övergivet hus som var väldigt kusligt. På övervåningen stod ett par barnskor prydligt uppställda vid en spjälsäng, en ask med några hårlockar i fanns i det andra rummet. På nedervåningen satt det barnteckningar på ena väggen tillsammans med några turlistor och en prislista från ett slakteri.

Det är ganska ofta dimmigt på morgnarna i Gubbyn, så vi passade på att ta en promenad i skogen.